Muddring och muddringsområden

Det verk som användes var anpassat för muddring av förorenade sediment. Verket var ett sugmudderverk med en horisontell skruv på. Denna teknik orsakar ett minimum av grumling och av spridning av suspenderat material. Skruven skär loss och transporterar sediment in till ett munstycke som suger upp massorna. Samtidigt sugs vattnet vid ytan upp. Detta begränsar grumling. Massorna pumpas sedan vidare in till land i en sluten ledning. Verket drivs och styrs med hjälp vinschar och flytande linor som gjorts fast i land. För strandnära muddring av vassrotbäddar med förorenade sediment används en skopa på pråm. Muddringsdjupet varierade mellan 0,2 och 0,8 meter under botten. Djupet kontrolleras genom ekolod både före och efter muddring. Prov togs på den muddrade botten. Muddringen pågick till dess att föroreningen enligt miljödomens villkor var tillräckligt låg .

Den totala volymen muddrat sediment uppgick till cirka 166 000 m3.

Inom projektet har två olika mudderverk använts. Dels en Watermaster och dels en Ellicott. Watermastern användes under hösten 2001 men byttes ut på grund av låg kapacitet inför starten 2002.

Att få ihop muddringen av viken var som att lägga ett pussel. Hela viken delades upp i olika områden vars storlek och muddringsdjup berodde på spridning av förorening i området. I princip kan man säga att muddring skedde ner till 60 till 80 centimeters djup under botten i den inre delen av viken. I den yttre viken hade föroreningen inte trängt lika djupt ner. Där utfördes muddring ner till mellan 20 och 60 centimeter under botten. Muddring utfördes också inom vissa strandnära områden.